onsdag 12 maj 2010

Fight!

Såg ett klipp på Aftonbladet när Lars Vilks åker på en snyting. Om ni inte sett den så är det ett hett tips att kolla upp. Snubben håller något sorts föredrag i typ Uppsala om freedom of speech och blablabla. Men hur som helst, tumult uppstår, Vilksgubben åker i backen och polisen matar på med pepparsprejen medan folk skriker om Allah.
Grejen är den att jag verkligen, på något plan kan förstå att dom gör det dom gör. Jag kan verkligen förstå att dom känner sig kränkta men självklart, jag försvarar inte varför dom gör det dom gör, i min bok är religion oerhört viktigt att ofta peka ett långfinger mot. Men det är inte det, jag kan förstå att man vill smälla till gubbjäveln av den enkla anledningen att han verkar vara en ganska osympatisk snubbe. Dont get me wrong, jag slåss inte. Men rent teoretisk, om man var tvungen att smälla till en svensk konstnär så skulle jag nog ändå välja den där Vilks. Jag menar, snubben ritar någon sorts bedrövlig karikatyr av profeten Mohammed som rondellhund, you know the story, bara för att jiddra, för att man ju får göra det liksom. För att sen glida runt i tvsoffor som nån sorts martyr och fortsätta göra folk kränkta. Som jag sa tidigare, jag har inget emot att man kritiserar religioner. Men då får det väl för fan vara bra grejer man gör också. Visst jag kan pissa på ett porträtt av jesus och WOW folk blir sura. Men det vet ju alla redan. Vad bevisar jag med det? Är det liksom värt det?
Killen bygger ett torn av pinnar på någon strand och ritar en skäggig hund. Jag tror nog Lars Vilks får lite för mycket uppmärksamhet än vad han förtjänar.

H.O.C.K.E.Y Hockey!

Det sitter ett gäng på min gård och sjunger om hockey.
Vad är grejen? Hockey är för mig oftast helt ofattbart. Väktarskägg och polotröja under kavajen, Niklas Wikegård som maler på om boxplay och kollektiv erektion vid händelse av blodvite. Men fine, dom kan ju få hålla på bäst fan dom vill. Men när det drabbar min kväll, när det drabbar mitt lugn på balkongen, då är fan gränsen sedan länge överskriden.
Jag får alltid känslan av att personer som blir helt nuts när dom tänker på hockey är personer jag vill hålla mig på ett jävligt tryggt avstånd ifrån. Det finns självklart undantag, men oftast känns ju hockeykillar lite som dom där jävlarna i mellanstadiet som skrattade när du inte tog dig över den där plinten på gympan. Såna personer som faktiskt tyckte att det var asviktigt att kunna göra en så in i helvete onödig sak. Nej, tacka vet jag Couronne.

Simon säger hej och välkommen.


Hej och välkommen till min blogg. Här ska jag skriva om mitt liv som ung kille på söder. Det blir allt från vimmel till fula skor i motljus. Skoja. Jag bloggar för världsfreden och pengar till crack. Så enjoy birds and bees, eller ja, enjoy var ju ett starkt ord. Njut menade jag. War!